Ett anspråkslöst förslag

Triggervarning! Denna text kan eventuellt innehålla små spår av ironi!

Nu ser vi att den beramade Operation Rimfrost var ännu en ”wet firecracker”, dvs mycket väsen för ingenting.

Under perioden 1/1 - 15/4 2020 skedde 86 skjutningar, varav 15 döda och 32 skadade.

Vad lär vi oss av detta?

Jo, med nuvarande politisk styrning och brist på mandat för polisen att göra något vettigt åt situationen så har jag ett anspråkslöst förslag.

Gedigen skjututbildning åt gängmedlemmar!

Dessa missanpassade missfoster avlossade alltså skarpladdade vapen vid (minst) 86 tillfällen.

Vid 15 av dessa ledde till dödsskjutningar.

Vid 32 tillfällen ledde det till skadeskjutningar som kostar samhället oerhörda resurser i fråga om sjukvård.

Vid 39 tillfällen missade de målet totalt och orsakade bara materiella skador och stora utredningsresurser till ingen som helst nytta.

Om gängen lärde sig skjuta bättre skulle det leda till ökad avskjutning av gängmedlemmar och, inte minst, minskad risk för oskyldiga offer! 

Dessutom skulle vi spara miljoner i sjukvårdskostnader och sjukvårdens ansträngda resurser behövs bättre nu i pandemitider.

Så jag föreslår en organiserad utbildning för gängmedlemmar i prickskytte.

Det räcker att koncentrera sig på den klassiska finkalibriga 9 mm pistolen som är favoritvapen för både onda och goda. Kompletterat med en utbildning i säkert handhavande och prickskytte med Kalashnikov och alla dess kloner så har vi täckt in 99%  av alla vapenbrott.

En heldag på en skjutbana med gott om ammunition och kompetenta skjutledare och instruktörer skulle göra gott för gängmedlemmarnas träffbild och vapenkännedom. Efter utbildning och några hundra patroner avlossade så får de en helt annan känsla för sina vapen och minimerar riskerna för skadeskjutningar och vådaskott.

Ett minimikrav måste vara att de åtminstone skjuter lika bra som Säkerhetspolisens personal. 

Jag ser med ingen som helst förvåning att av de 32 gängmedlemmar som nu är inne i rättsapparaten och vänder är 32 av utländsk härkomst. Samtidigt ser jag att våra ärade och vördade politiker inte ser någon som helst korrelation mellan gängkriminalitet och massinvandring. Det känns tryggt.

Eftersom våra myndigheter i princip inte längre är kapabla att identifiera och lagföra gängbrottslingar så är det mer samhällsekonomiskt effektivt med intern självsanering mellan gängen. Skulle, mot förmodan, gängmedlemmar lagföras så frikänns de oftast i domstolar, tänk på att de jurister som inte ens är kompetenta att bli advokater oftast blir domare eller polischefer.

Första juli 2020

Första juli.

Halvvägs genom det konstiga året 2020 då mycket förändrades, kom upp till ytan, ställdes på sin ända och ifrågasattes. Coronapandemin har lagt sin blöta filt över oss och det kommer att ta många år innan samhället kommer att bli som det var tidigare - om det nu någonsin blir det.

Små ilskna ytterlighetsfraktioner med dolda agendor, t ex BLM och Rebellion Extinction, åker snålskjuts på människors oro och frustration och utnyttjar detta för sina egna mörka syften. 

Men här i vårt lilla Bromölla är det fridfullt. Inger och jag bestämde oss att gå i frivillig isolering den 11 mars och vi har hållit det sedan dess. Mycket promenader, utflykter, fika och luncher utomhus, möten med vänner och grannar i solen, vi handlar mat i gryningen och är storkonsumenter av ansiktsskydd och handsprit. Netflix, Bookbeat, Zoom och FaceTime är våra bästa hjälpredor. Det  går alldeles utmärkt!

Jag sitter och tänker lite på vad som hänt på det privata planet nu under den senaste veckan. Dels firade världens bästa Inger och jag vår 36:e bröllopsdag igår efter ett långt och mycket lyckligt äktenskap, dels var det tre år sedan vi flyttade till Bromölla. Förstå mig nu rätt när jag säger att jag äntligen kommit hem! Inte för att en liten by i nordöstra Skåne är min hemort, Inger och jag har alltid skapat oss ett hem var i världen vi än har varit men här känner jag, för första gången, frid och ro. Här får jag ett lugn och en sinnesfrid jag inte upplevt på många år.

I går kväll, innan jag skulle somna, funderade jag på vad som hänt mig under samma vecka i tidigare år.

Juni 1960 - jag var sex år och bodde i Kissleberg utanför Uddevalla. Här upplevde jag en alldeles underbar barndom med allt som man gjorde innan det blev förbjudet, cyklade utan hjälm, klättrade i träd, pallade äpplen, ramlade ner från klippor, fick skrubbsår och blåtiror men var allmänt lycklig. Jag minns att jag hade klarat skolmognadsprovet (jodå, det fanns på den tiden men är nu tyvärr borttaget) och skulle börja i första klass fast jag bara var sex år.

Juni 1970 - jag gick på NA-linjen i gymnasiet hemma i Vänersborg och var på kurs i Hastings, England. Alla andra åkte på språkkurs men jag åkte på sommarkurs i matematik, fysik och kemi. Språket fick man gratis när man bodde i familj, flörtade med tjejer och frekventerade alla pubar man hittade. Det mest bestående minnet är när våra svårt alkoholiserade lärare från Chalmers  tog med oss på studiebesök i London och föste in alla manliga elever på en sjaskig porrklubb i Soho. Lärarna fick sparken från Chalmers samma höst!

Juni 1980 - jag var i Santa Monica, USA på laboratoriekurs för att avsluta min utbildning i Gemmologi. Resultatet blev att jag utexaminerades som Graduate Gemmologist och detta, tillsammans med mina betyg från Göteborgs Universitet, gav mig en MSc från UCLA långt innan allt genusflum och intersektionella postkoloniala teorier förstörde även detta universitet. 

Juni 1990 - jag satt någonstans på de milsvida stäpperna i Mongoliet i gott sällskap med mina mongoliska vänner och kollegor. Tidigare på våren hade jag upptäckt en lovande diamantfyndighet och var faktiskt ägare av en diamantgruva i Altaibergen i några veckor.

Juni 2000- jag packade ihop det sista på skrivbordet i Stockholm och planerade för fyra veckors välbehövlig semester på västkusten. Jag var VD på Svensk Pantbelåning och efter ännu en framgångsrik vår behövdes veckorna på gården vid  fjorden mer än någonsin.

Juni 2010 - jag planerade för höstens föreläsningsserie där höjdpunkten var en internationell föreläsning i USA. Normalt kom det mellan 23-25000 besökare på dessa konferenser så det gällde att vara väldigt påläst!  Detta året föreläste jag om Internationell ekoterrorism och djurrättsaktivism i San Diego.

Juni 2020 - jag sitter med min Inger i en hammock utanför ett litet hus i en liten skånsk by och är oförskämt - men välförtjänt - lycklig!

Funderingar post-corona

Funderingar post-corona

Trots allt kommer vi att komma till andra sidan av pandemin och livet kommer att återgå till det normala igen.

Eller gör det det?

Vad har vi lärt oss under dessa månader som vi kommer att ta med oss ut ur virusskuggorna?

Som jag nämnt tidigare är jag vare sig skoltrött tonåring eller professor emeritus så det får bli glada killgissningar!

Hälsningar

Jag tror att våra imitationer av det kontinentala kindpussandet och kramar i tid och otid försvinner till en viss del. Vi kommer att återgå till ett fast handslag och reservera kramandet till de riktigt nära och kära. En vänlig och sympatisk nickning, ett asiatiskt wai eller en islamsk hand på hjärtat duger väl så gott som blöta kindpussar.

Resebeteende jobb 

Videokonferenser och videomöten är här för att stanna. Varför åka över halva Europa för ett par timmars möte? Sitta i trånga flygplan, trängas på överfulla flygplatser och stå i taxiköer när själva mötet kan ske mycket snabbare och minst lika effektivt från den egna skärmen?

Hemester istället

Jag tor att det kommer att bli mer status med kortare semestrar i Sverige än några veckor på all-inclusive på någon paradisö. Sverige är fantastiskt (om man inte tror på SAS reklam) och det blir mer status att ha varit några veckor på Mölle än på Mauritius.

E-handel

Den är här för att stanna. Sällanköpsbutiker kommer, i den mån de finns kvar, fungera som skyltrum och provrum för e-handeln. Du går t ex in i din lokala skoaffär och provar ut ett par skor som kommer på posten om ett par dagar. Butiker slipper lagerhållning och får minskade ytor och hyror.

Videokonferenser, Zoom, FaceTime

Samma sak här såväl i privatlivet som i jobbet. FaceTime till nära och kära på födelsedagar och helger i stället för att åka runt halva Sverige i vinterväglag. Vi har haft AW med vänner och släktingar vid flera tillfällen över FaceTime och det går alldeles utmärkt. Vi slipper dessutom ta taxi hem.

Jobba hemifrån

Naturligtvis är det inte alla yrken, eller hem, som är lämpliga för detta. Men jag tro att det kommer att ske en skiftning här i framtiden. Det viktiga är inte var du är när du gör jobbet utan att jobbet blir gjort. Detta gäller naturligtvis inte t ex piloter, gruvarbetare och snickare som får pallra sig till jobbet ett tag till!

Fast, efter att vi sett de taffliga insatserna från polisen under de senaste dagarnas demonstrationer kan nog många poliser lika gärna jobba hemifrån. 

Mat

Jag tror att vi kommer att köpa mera närproducerad mat, vi kommer att minnas hoten om ransoneringar på vissa varor och vi kommer att inse att Sverige måste vara mer självförsörjande på mat.

Jag tror vi kommer att fortsätta köpa ”riktig” mat, bry oss mindre om onödiga statusprodukter, vi kommer att fortsätta att äta mera husmanskost, vi kommer också att äta mera hembakat. (I varje fall till dess att all den hamstrade jästen tagit slut).

Doktor i appen

En lysande ide som bara väntar på att komma ur sina barnsjukdomar. Att åka till en vårdcentral eller liknande bara för att tala med en läkare eller sköterska är ganska tidskrävande för alla parter. Om sedan doktorsapparna kom med översättningsfunktion för läkarnas ibland mycket bristande språkkunskaper är succén given.

Äldrevården är ingen integrationsåtgärd

När vi kommer ut ur pandemin måste vi se över vår åldringsvård. Det är ingen integrationsåtgärd! Krav på grundläggande utbildning, kunskaper i svenska språket och svensk kultur är ett minimum! 

Godhetsknarkarna skyller nu på att det är anställningsformen med timanställning som är det stora problemet när det i verkligheten är något helt annat.

Outbildade, okunniga analfabeter som inte fått ett uns utbildning och inte har en aning om svenska språket eller svensk kultur skall ta hand om våra sköra gamla!

Vet hut!

Vi kan inte hantera våra gamla så här, de är värda ett mycket bättre öde!

Prepping blir accepterat

Prepping (att förbereda sig för avbrott eller störningar i samhällets funktioner) har setts som en nördig fluga. Men efter de panikartade hamstringsvågorna av toalettpapper, jäst, ris, makaroner och mjöl så kanske även gemene man kan inse att lite vardagsprepping inte är så dumt. (Det är värt att notera att de enda hyllor som alltid var välfyllda i våra lokala butiker var de med vegetariska och veganska varor …)

Vår kära koloss på lerfötter, MSB, har faktiskt rekommendationer om att varje svenskt hushåll skall ha basvaror hemma för att klara uppemot 10 dagar utan hjälp. Före pandemin var det ytterligt få hushåll som levde upp till detta men nu är det säkerligen mångdubbelt fler.

Film

Jag tor att framtiden ser dyster ut för våra biografer. Varför åka några mil, parkera bilen, stå i biljettkö, köpa dyra popcorn och avslagen dricka och trängas i en kvalmig biosalong med många hundra andra när du kan streama filmen när det passar dig i lugn och ro från din hemmasoffa med en knapptryckning? Popcornen är nypoppade färska och det är, oftast, ingen kö till toa.

Nationalism contra EU

I nöden prövas vännen heter det och nu har vi, på ett hårdhänt sätt, lärt oss att EU är bra att ha i goda tider men inte till någon egentlig nytta alls i bistra tider. Jag tror att Brexit bara är början. Antingen reformeras EU från grunden eller vi kommer att få se t ex Spanien och Italien lämna den övergödda skutan inom några år.

Miljödebatten och genusdebatten kommer att tappa fart.

Det finna viktigare saker att arbeta med.

Samhället måste komma igång igen, då kan vi inte diskutera feministisk snöröjning och menscertifierade herrtoaletter i all oändlighet. 

Det är tydligt att kollektiva färdmedel är en större smittorisk än t ex bil.

Det är faktiskt intressant att se att det bara avlidit män och kvinnor i covid-19 och inga alls från de andra 720 könen ….

Vad har jag missat?
Vad har jag inte tänkt på?

Hjälp till!

Rättigheter - Skyldigheter

Rättigheter - Skyldigheter

En snabb Googling på ”Sverige rättigheter” ger ca 32 200 000 träffar.

Samma Googling på ”Sverige skyldigheter” ger ca 2 180 000 träffar.

Det vill säga 15 gånger fler träffar på rättigheter än på skyldigheter!

Vad säger detta om vårt nya Sverige?

I synnerhet nu under pandemin?

Kan detta ge oss en inblick i den oro och vilsenhet som så många drabbas av?

Dagens svensk är van vid sina rättigheter men har alldeles för lite koll på sina skyldigheter. 

Det är vår rättighet att få se på fotbollsmatcher, dricka öl på trånga krogar och umgås i stora flockar. Det är vår rättighet att besöka familjemedlemmar oavsett ålder och sjukdomstillstånd.

Många känner sig kränkta över rekommendationerna.

Men hur många tänker på sina skyldigheter?
Skyldigheten att ta sitt samhällsansvar och göra allt för att minimera smittspridningen.

Skyldigheten att följa de rekommendationer som finns om t ex resor. Jag har i min omgivning flera exempel på människor som normalt är kloka och förståndiga men nu anser att reserestriktionerna inte gäller dem. Hur många storstadsbor kommer inte att invadera våra kustområden nu i sommar utan hänsyn till belastningen på den lokala sjukvården eller lokalinnevånarna?

De ser det som sin rättighet att åka till kusten men glömmer sin skyldighet att använda sunt förnuft och normalt folkvett.

Nu börjar vissa andra länder lätta på sina restriktioner och vips tror vi svenskar att det även gäller oss.

Vi ser det i butiker, köpcentrum och på restauranger. 

Den sociala distanseringen har mattats av och många har återgått till sitta gamla flockbeteende.

Jag ser tyvärr också en lång het sommar framför mig.

Många människor kommer trots allt att lyda uppmaningarna från myndigheterna att Hemestra i år.

Dessutom kommer många av de nya svenskarna inte kunna resa hem på sommarsemester till de länder de flytt ifrån som de är vana vid.

Våra myndigheter har i princip gett upp och ägnar sig idag mest åt städning efter utförda brott och har ingen brottsförebyggande funktion över huvud taget.

Detta kommer otvivelaktigt leda till en mängd konflikter, brottslighet, bränder, mord, rån, stölder, våldtäkter och annat.

Vi kommer att få en lång het sommar …

Funderingar i coronans skugga

Funderingar i coronans skugga

11 mars 2020

11 veckor sedan.

Det var den dagen som Inger och jag bestämde oss för att gå i frivillig social isolering på grund av pandemin.

Vi är inte 70+-are (66/68) men med diverse krämpor och skavanker tog vi det säkra före det osäkra och gick i isolering.

Det har gått utomordentligt bra!

Tack vare Bookbeat, sociala medier och Netflix är vi fullt sysselsatta.

Facetime, Zoom och poddar gör att vi kan träffa och umgås med folk på distans.

Vi träffar vänner utomhus och tjattrar med grannarna över staketen.

Det går faktiskt utomordentligt bra om man har rätt inställning!

Men det är kul att titta tillbaka på de gångna veckorna!

Minns ni toalettpappershamstringshysterin?

Media i Australien fick nys om att Kina (som exporterar toapapper till Australien) kanske skulle stoppa exporten till Australien. Detta blev som en farsot och ledde till att det blev en rusning i svenska butiker efter just toapapper. I ett land som har flest toapappersproducenter per capita än något annat land i världen!

Jästbristen? Hur många köpte hem jäst i överskott? Hur många bakade egentligen matbröd och kanelbullar på all jäst?

Upp med en hand!

Flockmentalitet verkar gå hand i hand med flockimmunitet.

Vi har fått fasta rutiner som förmodligen kommer att hålla i sig även efter att pandemin är slut:

Frukost var och en för sig (Vi lever i lite olika tidszoner här i huset)

Sedan TV-tittande, trädgårdspyssel, läsande, skrivande avbrutet av promenader, telefonsamtal och sociala medier. 

Gemensam middag på kvällen med vällagad husmanskost.

Vi mår alldeles förträffligt!

Så, vad är problemet?

Många människor tar den sociala isoleringen som ett straff eller att staten sätter bojor på dem.

Är det samma människor som redan innan pandemin hade ett trist och innehållslöst liv?

Att inte få gå på krogen, sitta på bion eller trängas på överfulla bussar är för vissa en begränsning, för andra är det ett fritt val.

Vad jag tycker och tänker om pandemin, undrar du?

Ja, nu är jag ju vare sig en skolskygg tonåring eller professor i epidemiologi så jag har väl inte rätt att uttala mig, dessutom saknar jag kunskap om virusspridning.

Men jag ser inte fram med tillförsikt mot sommaren …

Har staten hanterat situationen hittills så pass valhänt och yrvaket så undrar jag hur det skall gå de närmaste månaderna. 

Inger och jag har för vana att åka till mataffären i arla gryning och då handla för ett par veckor i taget. Då är det trivsamt ont om kunder och alla behandlar varandra med respekt och iakttar en rejäl social distansering. I varje fall för ett tag sedan. Nu verkar det som om allt fler börjar strunta i att hålla avstånd, inte hosta och nysa på tomaterna och hålla avstånd i eventuella köer. 

Jag tror det beror på att vi är så vana vid ett auktoritärt samhälle som förbjuder och reglerar allt från hanteringen av bomullstops till om man får ha gummiband på hummerklor så vi klarar inte eget ansvar längre.

När man ger en normalsvensk rekommendationer utbryter förmodligen förvirring. Skall jag lyda eller inte? Men det är ju bara en rekommendation? Tänk om det gäller alla andra men inte mig?

Jag är övertygad om att om våra s k myndigheter redan från början hade visat med hela handen vad som gäller så hade vi inte haft den glidning som vi har nu.

Vi är alldeles för fredsskadade och ovana att ta eget ansvar under längre tid.

Så normalinställningen verkar vara att rekommendationerna gäller alla andra men inte mig för jag är ju så speciell och unik?

Se bara på tvåtimmarsregeln för resor. idén är ju att man skall vara kvar i sin sjukvårdsregion eller hinna tillbaka till den om man blir sjuk. Enkelt och lättförståeligt för de flesta. Men hur många storstadsbor var det inte som hemsökte t ex Västkusten och Österlen nu under storhelgerna?

Som sagt, regler är till för alla andra för jag är så speciell och unik …

En annan fundering. Jag sitter ofta vid köksbordet med min lilla Mac och en kopp kaffe och följer i ögonvrån livet på gatan utanför. Flera av våra grannan har hemtjänst och de kommer outtröttligt pilande i sina bilar vid alla tider på dygnet, heder åt dem! Men, jag har ännu inte sett en enda i hemtjänsten med munskydd, visir, plasthandskar eller ens handsprit vare sig före eller efter besöket …

Nu vankas det kaffe och hembakad rabarberpaj!

Nu börjar jag blogga igen!

Efter flera års uppehåll börjar jag nu, sporadiskt, blogga igen.
Nu blir det om saker som intresserar mig, fascinerar mig eller irriterar  mig.
Häng med!

Vi befinner oss på ett sluttande plan ner i mörkret

Vi befinner oss på ett sluttande plan ner i mörkret

Grannsamverkan-medborgargarde-milis.

Vad vi än har för politisk hemvist så måste vi vara överens om att det svenska samhället har förändrats rejält på senare tid.

Bråk på flyktingförläggningar, skottlossningar på öppen gata och attacker med handgranater snart varje dag, 55 no-go zoner där snart inte ens våra hjältar med blåljus vågar köra in.

Ensamkommande flyktingbarn som uppvisar helt andra utseenden, beteenden och attityder än - just det, barn.

Badhus och äventyrsbad som nu måste ha polisbevakning vid bassängkanten för att unga flickor skall kunna bada ifred.

Hundratals med gatubarn, främst från Marocko, som härjar, stjäl, våldtar och vandaliserar i våra stadskärnor utan att polisen vill/vågar/kan ingripa. 

Gatubarnen saknar (eller vill inte visa upp) legitimation och hävdar fräckt att de är under 15 år och är ute på gatorna igen innan polisen ens hinner ut från stationen.

Vi har haft mängder med sexuella grupptrakasserier på konserter och tillställningar, Taharrush gamea, är ett nytt begrepp som tyvärr är här för att stanna. 

Häromdagen skulle 10 beväpnade poliser rädda en ung pojke från en flyktingförläggning. Pojken hade utsatts för upprepade homosexuella våldtäkter och var i stort behov av samhällets skydd. 

Vad händer? Våra poliser möts i en korridor av en grupp obeväpnade asylsökande varvid poliserna flydde ut genom en nödutgång med oförrättat ärende och med svansen mellan benen…

I lördags stormade en mobb fram i Stockholm på jakt efter gatubarn och media gjorde stor sak av detta.

I söndags stormades en tunnelbanestation av en stor grupp ungdomar med olika former av tillhyggen och satte skräck i oskyldiga passagerare och personal.

Polis, utrustad med förstärkningsvapen, frihetsberövade inte en enda person…

Hur blev det så här?

Är det så här vi vill ha det?

Vad kommer att hända om inte staten följer sina åtaganden i samhällskontraktet?

Vårt samhälle borde vara en nattväktarstat, dvs skydda medborgarna mot hot och skada genom ett starkt försvar och en stark och kompetent polismakt. I övrigt borde den lämna medborgarna mer eller mindre i fred.

I stället har vi fått en nattvandrarstat där staten lägger sig i allt - förutom sina huvudsakliga grunduppgifter.Ett starkt försvar och en stark polismakt.

Det svenska försvaret är nedgraderat till “ett särintresse” som i bästa fall kan försvara en enda ort i Sverige i ett par dagar och en mer tandlös polismakt än den svenska tror jag inte finns i den civiliserade världen.

Vi bor idag på en liten gård ute vid en fjord i Bohuslän. Här vet vi att det inte finns en polis att uppbringa inom rimlig tid om behov skulle uppstå. Alltså får vi klara oss själva på olika sätt.

En av mina grannar brukar bistert skoja om att man kan se på tryggheten om man ringer efter polishjälp och beställer en pizza samtidigt och ser vem som kommer först. Där vi bor har vi ingen utkörning av pizza heller…

Jag har under årens lopp startat upp 42 grupper av Grannsamverkan mot Brott i mellersta Bohuslän. Det är massor med duktiga, hederliga och ansvarstagande människor som hjälps åt med att hålla sin närmiljö så lugn och trygg som möjligt.  Men, nu dyker det upp en annan sorts grupper, i de flesta byar och samhällen i Sverige finns det idag Medborgargarden som i viss mån ersätter polisens brottsförebyggande arbete nu när staten har brutit samhällskontraktet. I de allra flesta gårdar och hus på landsbygden idag finns det vapen av olika sorter lätt tillgängliga, allt från golfens 8-ans järnklubba strategiskt placerad vid ytterdörren till laddade älgstudsare under sängen. Många kvinnor har flaskor med hårspray vid sängen eller i handväskan (Hårspray är väl så bra självförsvarsspray som det som finns legalt i Sverige).

Vi har även samhällen där Medborgargarden får en såpass framträdande roll att polisen rekommenderar människor som utsätts för brott att vända sig till Medborgargardet i stället för till polisen.

Vill vi ha det så här?

Mobben som satte skräck i Politiskt Korrekta Stockholmare i lördags var ett Medborgargarde.

Detta är vad vi kommer att få vänja oss vid i fortsättningen intill dess samhället ser till att polisen uppfyller sin del av samhällskontraktet. 

Men vad är nästa steg?

Hittills har våra medborgargarden varit obeväpnade men vad händer den dagen vi får Miliser i Sverige? Beväpnade medborgare som försvarar sitt och de sina med vapen i hand?

Även fast det är mitt i den svenska vintern så är det upplopp och kravaller på våra asylboenden varje dag, handgranatsattacker och dödsskjutningar är närapå vardagsmat i våra större orter.

Men snart kommer våren och det är behagligare att vara ute och ställa till med elände. 

Hur många skolor, bilar och containers kommer att brinna i vår?

Hur många kvinnor kommer att gruppvåldtas i buskage och parker i sommar?

Hur många kravaller med upplopp och plundringar kommer att ske innan augusti?

Hur många kommer att dö eller skadas för livet 2016 för att samhället inte längre tar sitt ansvar?

Det är här risken för Medborgargarden och beväpnad Milis kommer in. Medborgare kommer att ta till våld på olika sätt för att försvara sina hem, sina familjer och sin närmiljö om vi inte gör något.

Snart.

Annars får vi skörda vår draksådd….

Olle Fjordgren

Stöldligorna ökar vår otrygghet

Stöldligorna ökar vår otrygghet skrev Ivar Arpi i SvD häromdagen.

http://www.svd.se/stoldligorna-hotar-var-trygghet

Han anar inte hur rätt han har!

Jag arbetar på min fritid med Grannsamverkan mot Brott i mellersta Bohuslän.

Idag driver jag och stödjer 44 grupper i tre olika kommuner och jag möter en väldig massa människor som vill vara med i Grannsamverkan.

Varför då?

Enkelt, Sveriges landsbygd har förvandlats från Sörgårdsidyll till ett helt annat samhälle.

Stödligor, både på land och på vatten, plundrar systematiskt olika delar av landet efter väl uppgjorda mönster som ofta avspeglar andrahandsmarknaden på andra sidan Östersjön.

Vissa år är det stora utombordare, vissa år är det små.

Vissa år är det ATV, andra är det robotgräsklippare.

Men ett gemensamt drag är att det är vanligt folk på vår landsbygd som är offren.

Utan hjälp från samhället.

På några år har vi gått från en Nattväktarstat till en Nattvandrarstat som snart kommer att bli en “Medborgargardestat” om utvecklingen fortsätter.

Ni som sitter i era överbelånade 3:or på Södermalm, har ni en aning om hur “Hulda, 73” har det när en vit van med utländska skyltar kör upp på hennes gårdsplan klockan tre på natten?

Vem kan hon ringa?

Vem kan hjälpa henne?

Som min granne sade häromdagen, “Kvaliteten på trygghet mäts om du ringer polisen via 112 och din lokala pizzeria och ser vem som kommer först.

Här, där vi bor, kommer pizzan först och ändå finns det ingen pizzeria med utkörning…”

Om ni visste hur många medborgargarden det bildas i Sverige varje vecka.

Om ni visste hur många vägbommar som sätts upp för att slippa dieseltjuvar på gårdarna.

Om ni visste hur många basebollträn, golfklubbor, hagelbössor och älgstudsare som plockas fram varje kväll och placeras inom räckhåll från sängen.

Varför då?

Samhället har övergett sina medborgare.

Tryggheten och säkerheten på landsorten och i mindre samhällen och byar har tyst överlåtits till de starka innevånarna och samhället har helt övergett ansvaret för de svaga och värnlösa.

I stället för en fungerande polismakt som vi kan lita på är vi tillbaka flera hundra år till nävrättens tid.

Har du själv eller dina grannar förmåga att bevaka och försvara era hem så är det bra.

Om inte är du prisgiven till stöldligornas framfart.

Samhället har ju gett upp…

I en artikel häromdagen förfasade sig ett antal “nyttiga idioter” över att det finns knappt 2 miljoner legala vapen i Sverige varav inte ens en knapp promille stjäls varje år. 

Jag skulle önska att dessa skribenter kom ut till verkligheten en mörk oktoberkväll och ser hur många ensligt boende som har dessa lätt tillgängliga på nätterna.

Jag skulle önska att dessa skribenter fick en inblick i den fruktan och oro som landsbygdens folk i många fall har för de okontrollerade stöldligorna.

Dessa ligor är allt oftare beväpnade med illegala vapen för att hota och skrämma folk till tystnad.

Jag skulle vilja att våra politiker ger chefen för den nya polismyndigheten i uppdrag att se till att polisen får möjlighet och resurser att göra sitt arbete innan det händer en katastrofal sammanstötning någonstans mellan utländska stöldligor och svenska medborgare på landsbygden.

Men kom ihåg, myndigheter är som trappor - städas bäst uppifrån…

I kväll kommer jag att låsa vår bastanta vägbom, sätta på rörelselarmen kring husen och placera lämpliga föremål vid nattduksbordet.

Jag kommer att sova gott.

Kommer du?

Olle

Censurerad i P4 Väst!

Häromdagen hade jag ett par sällsamma upplevelser.
Först ringde en reporter från P4 Väst och ville göra en intervju med mig om mig och mitt liv.
Hon hade läst mitt CV och fann det intressant.
Ja, det ÄR intressant...
Vi träffades i Lysekil och satt i solen på en bänk och genomförde en intervju på ca 25 minuter om mig, mitt liv, mina resor, människor jag mött och intressanta upplevelser,

Någon dag senare ringer någon som uppger sig vara Ansvarig Utgivare på P4 Väst upp och meddelar att han hade googlat mig och funnit att jag var "en viktig samhällsdebattör" med "hårda och raka åsikter" varför han inte ville/vågade sända intervjun....

Jag tappade hakan!

En småputtrig intervju med mina minnen från resor med Mujaheedingerillan i Afghanistan och mina vänner i Mongoliet och Sudan stoppades för att jag har skrivit några debattartiklar på Newsmill, salig i åminnelse, och SVT Debatt (som också censurerade mig i julas)??
OK, mina artiklar tillhörde de mest lästa på Newsmill och en av mina artiklar på SVT Debatt har väl forfarande rekordet i kommentarer och delningar men - i alla fall!

Att någon kan tycka att jag är en "viktig samhällsdebattör" och därmed inte våga sända en intervju med mig i sommarradion är väl lite väl stolligt, eller hur?

Åsiktiskorridoren blir allt trängre...

Frifararen - kan den räddas?

Den gamla garnfiskebåten Frifararen är ett av Lysekils mest älskade och fotograferade objekt där den majestätiskt vilar på Vikarvets strand men nu hopas mörka moln vid horisonten.
Under sillperioden som började i slutet av 1870-talet byggdes det många mindre båtar och jakter. Dessa skulle användas under fisket och till transporter från landvadsstängena - ett dåtida sätt att hålla den infångade sillen vid liv - till försäljningsställen som till exempel Göteborg.
Frifararen beställdes 1890 av Niklas Zackrisson, August Olsson och Alfred Matsson.
Båtbyggare var Olof Berntsson på Söbben och priset var 1325 kronor för skrovet.
Under sommaren var det naturligtvis inga silltransporter utan då användes båten till drivgarnsfiske efter makrill i Skagerack och Kattegatt. Ibland seglade man runt och köpte upp plattfisk för försäljning på Asperö eller i Göteborg. När sillperioden tog slut i början av 1900-talet blev Frifararen fraktbåt och efter ägarskiftet 1923, då Carl Olsson och Anders Samuelsson på Lövön köpte båten, användes den till sandtransport på Marstrand.
1937 sålde Carl Olssons söner Frifararen till Kulturminnesrådet i Göteborgs- och Bohus län för 500 kronor och den lades då upp på stranden vid Vikarvet där den fortfarande ligger.
Detta var för 78 år sedan.
Alla vi som bor och verkar här i havsbandet vet hur väder och vind far illa med träföremål som stått oskyddade under en längre tid. Detta har naturligtvis även drabbat Frifararen.
Vikarvets styrelse har under flera år kontaktat olika experter för att skapa sig en uppfattning om hur Frifararen skall kunna renoveras och bevaras för eftervärlden. Kunniga personer från flera olika företag, föreningar och stiftelser uppskattar idag kostnaden till 400-600.000 kronor för att restaurera och renovera båten.
Pengar som Vikarvet saknar.
Vikarvet är en privat ideell förening som drivs av ideella krafter och får små bidrag från olika stiftelser för att bibehålla och utveckla sina samlingar och hus. Vikarvet äger ju sitt museum, Fiskebäckskilsstugan, Rågårdsviksstugan, sjöbodarna, Fyrhuset på Stångehuvud och Väderkvarnen vid Gamlestan. Dagens knappa ekonomi för föreningen ger inte utrymme för att dessutom kunna bevara Frifararen för framtiden.

Hur skall vi göra? Hjälp oss!
Även om Frifararen inte är helt unik, det finns fler liknande båtar i bättre skick här på kusten, så är det en av stadens viktiga landmärken och borde verkligen få en chans att bevaras till eftervärlden.
Det bildades en stödförening för Frifararen för några år sedan och det var en riktigt bra idé!
Tänk om frivilliga krafter kunde ta hand om Frifararen, renovera den och sköta om den!
Ideella krafter skulle kunna ge båten en bra framtid och sprida kunskap och intresse kring fisket och sillperioderna här på kusten.
Under förutsättning att föreningen sköter om båten skulle kanske föreningen kunna få Frifararen som gåva av Vikarvet?
Jag hoppas på stort intresse från kommunens innevånare och sommargäster!
Alternativet är dystert, vi måste då tyvärr ta bort båten innan första höststormen och innan det händer en olycka....

Olle Fjordgren 
Styresman 
Vikarvet 

Riskerna för Islamistisk terrorism i Sverige

Efter de senaste terrorattackerna i Paris och de avbrutna attackerna mot bland annat polisstationer i Belgien så dyker ju frågan snabbt upp - när händer det i Sverige?

Med risk för att gå emot strömmen så tror jag att risken är ganska liten för att det skall hända här inom överskådlig tid?

Varför då?

Vad har islamisterna för anledning att terrorisera ett land som redan har lagt sig platt?

Innan vi fortsätter vill jag berätta lite om mig själv:

Jag har bott, arbetat, skrattat, svettats, blött och älskat i 28 länder.Jag arbetade med Mujahedin i Afghanistan under kriget mot Sovjet 1981.Jag har druckit mitt morgonté med muslimska vänner i Somaliland och sett solen gå upp över havet.Tillsammans med mina kompisar bland Talibanerna har jag sett månen gå upp över Gilgitdalen i Norra Pakistan.Jag reste runt i Ogadenprovinsen långt innan några stjärnögda journalister hittade dit.Jag har arbetat och levt i Etiopien.Jag har tillbringat tre år i Mongoliet.Jag bodde i Sudan när jag var 22 år.Att försöka stämpla mig som rasist är ganska enfaldigt... 

1. Efter illdåden mot Charlie Hebdos reaktion så var det många svenska skribenter som skrek “Jag är Charlie” och lät som om de minsann var lika modiga och utmanande som sina franska kollegor.

Inte alls.

I den smala åsiktskorridoren som råder i Demokraturen Sverige så skulle Charlie Hebdo aldrig kunnat existera. 

Expressen ansåg sig vara modiga med en tecknad förstasida men var noga med att censurera bort de saftigaste teckningarna.

Aftonbladets agerande drar ett löjets skimmer över tidningen….

Vi har ett debattklimat idag som domineras av högljudda apologeter som förringar islamismens illdåd och helt ignorerar den starka antisemitismen som finns i Sverige. Den berörs inte med ett enda ord.

USAs president skickar sändebud till Malmö och är oroade över antisemitismen där - utan någon större medial reaktion, Simon Wiesenthal-insitutet avråder judar från att besöka Sverige i allmänhet och Malmö i synnerhet.

Inga större reaktioner.

Sedan sker en olycklig köksbrand i en källarmoské och hela Twitterflocken går i spinn. Utredningar skall tillsättas, ökade skydd för moskéer, miljonbidrag utlovas. Politiker tävlar om att ta de djupaste brösttonerna.

Det kanske hade räckt med en enkel timer på kaffebryggaren?

Mediasfären i vårt land idag är lite lustig, vi har ett femtiotal proffstyckare som Twittrar febrilt till varandra. Detta delas av anhängare som Twittrar vidare utan att tänka på egen hand.Så får vi en “Twitterstorm” som journalisterna på våra tidningar glatt anser vara “vad svenska folket tycker” och slipper göra egen reasearch eller tänka själva..

2. Det är ingen större hemlighet att Sharialagar tillämpas sedan flera år i till exempel Rosengård i Malmö. Detta är beskrivet i flera rapporter men ignoreras av myndigheter och media.

3. Källarmoskéer (Madrasa) finns i överflöd i våra förortsghetton utan att fastighetsägare eller myndigheter vågar ingripa. I dessa källarlokaler lär sig unga pojkar och unga män Koranen och inget annat. Inga unga flickor är tillåtna.Vad som är extra intressant är ju att Koranen inte får översättas utan bara skall läsas på klassisk arabiska. Eftersom de flesta ungdomar idag knappt kan läsa svenska än mindre klassisk arabiska så är det upp till den som leder dämma Madrasa att uttolka Koranens budskap. Och de gör de....

En bättre inkörsport till Islamism och Jihadism i Daesh än dessa källarmoskéer finns knappast!

För att finansiera detta har många av föräldrarna RUT-avdrag för “läxläsningshjälp” och ingen vågar naturligtvis ifrågasätta varför det bara är pojkar som behöver hjälp med läxorna och inga flickor… 

4. Beröringsskräcken. Den är så utomordentligt väl inarbetad och utbredd så att så fort man skriver eller uttalar sig om Islam, invandringspolitiken eller liknande områden så blir man med automatik stämplad som rasist. Eller om man bloggar som jag gör… Vi har skapat ett debattklimat som stryper det fria ordet och den fria debatten. Så fort någon har en avvikande åsikt så kommer rasistkortet fram och det kan gälla vad som helst. Jag kan för mitt liv inte inse att kritik av terrorism är rasism!!!

5. Myndigheternas flathet. Svenska pass är, än så länge, väl sedda och accepterade runt om i världen. Tappar du bort ditt pass är det bara att beställa ett nytt. Om och om igen. Utan att någon ifrågasätter detta. Naturligtvis ger detta upphov till att det finns en lukrativ handel med “borttappade” svenska pass. Detta skulle lätt kunna stoppas om polisen bara vågade aktivera den funktion som finns att flagga upp “borttappade” pass i varenda passkontroll. Funktionen finns men man vågar/vill inte aktivera den. Varför?

6. Ungefär 95% av alla “flyktingar” som kommer hit saknar ID-handlingar när de väl kommer till Sverige. Är det inte märkligt att de klarat sig så långt som ända till Sverige - utan pass? Idag är det bara att uppge att man kommer från Syrien för att med automatik få PUT (permanent uppehållstillstånd)! 

Permanent!

Varför då?

Är det inte meningen att de skall återvända till sina hemländer när konflikterna och krigen väl är över?

I utländska media rapporteras om att den nya regeringen i Somalia uppmanar sina medborgare att återvända och bygga upp landet, vem läser om detta i svensk press?

Denna totala brist på kontroll över vilka som kommer hit och vad de gjort tidigare gör vårt land till en perfekt tillflyktsort för kriminella element som gömmer sig bland alla de som verkligen har ett genuint skyddsbehov. Hur många av Daesh (ISIS/IS) mördare finns i Göteborgs förorter?

Hur många av Daesh anhängare vilar upp sig i Södertälje mellan mordorgierna i Irak?

Vi vågar inte ta reda på detta….

Listan kan göras mycket längre….

Det finns ett begrepp inom internationell terrorismforskning som kallas för “Aircraft carrier syndrome” vilket innebär att ett land eller en region utgör en plattform för attacker mot omgivande mål. Det finns en mycket stor risk att Sverige redan idag används som en sådan plattform av Islamistiska terrorister. Vi utgör en naiv och trygg bas där de får uppehälle och bostäder utan krav på motprestation. Vi har öppna gränser där du kan passera med stulna eller “förkomna” pass hur du vill. Vi har redan definierat minst femtio områden i landet som no-go zones där myndigheterna öppet har deklarerat att de tappat kontrollen och de kriminella gängen har tagit makten.

Vad mer kan en av Daesh mördare mer begära?

Olle Fjordgren