Ekoterrorister och Hollywood

Idag dödade jag vällustigt och premediterat 614 levande varelser.

Det fanns inget hot mot mig eller min familj.

Det fanns inget hot mot mina företag eller min egendom.

Ändå dödade jag 614 djur med riktigt gott samvete.

Jag dränkte en del i ölfällor (tack till Falcon och Åbro för utmärkta produkter), jag styckade en del med en vass kniv och resten stampade jag helt enkelt ihjäl.

Jag räknade snabbt ut att av dessa 614 så höll 48 stycken på med förökning, barnalstring  och fortplantning i lugn och ro när mina ljusblå Croc i storlek 46 avbröt alla former av  älskog.

Naturligtvis talar jag bara om en normal runda i trädgården för att hålla efter de spanska skogssniglarna och inget annat.

Men, var är alla djurrättsaktivister, militanta veganer, Djurens Rätt, ALF. ARM, Familjen i Örebro som lever på sina kommunala anställningar, DBF, PETA, Jens Holm, Grön Ungdom,  PTV och PTH och allt vad de heter. 

Grannen, som är mycket duktigare än jag har säkert dödat minst 22.000 oskyldiga sniglar i år. Ingen som helst reaktion från Ekoterroristerna.

I tidningarna talas det om personer som dödar 25.000-30.000 oskyldiga djur under tiden som Ekoterroristerna snarkar vidare.

Hur kommer detta sig?

Enkelt.

Hollywood.

Hollywood och amerikanska tecknade filmer har satt ett outplånligt avtryck i den svenska folksjälen om vad som är gulligt (och därmed skyddsvärt) och icke gulligt (och därmed inte värt Ekoterroristernas intresse).

Bambi = gulligt.

Varg = inte gulligt

Mink = gulligt

Mördarsniglar = inte gulligt

Är det inte ganska fascinerande att svensk Ekoterrorism och annan djurrättsaktivism styrs utifrån Hollywoods filmvärld?

Än är det ganska lugnt för resten av Sverige när aktivisterna bara förmår att  fokusera på djur från barnfilmer - t.ex. Grisar (Babe, den lilla grisen), Kycklingar (Chicken Little), Cirkusdjur (Dumbo m. fl.), Fiskar (Rädda Nemo).

Men vad händer när de svenska Ecoterroristerna tittar upp från sina videokassetter med Hollywoodfilmer och inser att den svenska vargstammen håller på att utplånas, minst ett jägarsällskap vill återinföra jakt på svan (minns H.C. Andersen!) och hundratusentals oskyldiga Spanska skogssniglar mördas, styckas, dräps och lemlästas i svenska trädgårdar varje år utan att någon bryr sig.

Men nu är det ju så att ingen i Hollywood gör filmer om skogssniglar....

Och den dagen alla våra kära aktivister vaknar upp från TV-soffan och den ekologiska popcornspåsen  och inser att verkligheten hunnit ifatt Hollywood så blir det kanske ett annat ljud i skällan. För vilken filmregissör skall man då lita på???

Sen kan vi också se att våra kära Ekoterrorister begränsar sig till hanteringen av djur som har ett ekonomiskt värde,dvs hanteringen på minkfarmer, körsnärer, grisfarmer, cirkuselefanter, fiskaffärer och andra ställen där folk kan tjäna pengar på djur.

Djur som saknar ekonomiska intressenter är ointressanta i sammanhanget.

Här kan vi också filosofera över varför det bara är minkfarmer som angrips och inte den stora industrin med skinn, mocka och fårskinn.

Men det är klart, det är väl tryggare och säkrare att trakassera äldre minkpälsbärande damer från Öfvre Östermalm än en grupp skinn- och läder-klädda HD-åkare med bestämda åsikter...

Skämt åsido, det är befriande skönt att se att mängden attentat i Sverige från Ekoterroristernas sida har sjunkit dramatiskt sedan rättegångarna i vintras/våras (som jag behandlat i andra artiklar). Det verkar bara vara den envetna kommunanställda familjen i Örebro som idogt fortsätter med sina ansträngningar att sabotera korvmojar, snitta däck på SUV-ar, vandalisera fiskaffärer och andra heroiska ansträngningar för djurens bästa.

I övriga Sverige har attentaten och brotten minskat dramatiskt och jag hoppas att detta är en trend som står sig.

Men, jag kan inte låta bli att se fram emot den dagen då vi ser en trovärdig kampanj från Ekoterroristerna för ökat skydd av mördarsniglar.