Frifararen - kan den räddas?
Den gamla garnfiskebåten Frifararen är ett av Lysekils mest älskade och
fotograferade objekt där den majestätiskt vilar på Vikarvets strand men nu
hopas mörka moln vid horisonten.
Under sillperioden som började i slutet av 1870-talet byggdes det många mindre båtar och jakter. Dessa skulle användas under fisket och till transporter från landvadsstängena - ett dåtida sätt att hålla den infångade sillen vid liv - till försäljningsställen som till exempel Göteborg.
Frifararen beställdes 1890 av Niklas Zackrisson, August Olsson och Alfred Matsson.
Båtbyggare var Olof Berntsson på Söbben och priset var 1325 kronor för skrovet.
Under sommaren var det naturligtvis inga silltransporter utan då användes båten till drivgarnsfiske efter makrill i Skagerack och Kattegatt. Ibland seglade man runt och köpte upp plattfisk för försäljning på Asperö eller i Göteborg. När sillperioden tog slut i början av 1900-talet blev Frifararen fraktbåt och efter ägarskiftet 1923, då Carl Olsson och Anders Samuelsson på Lövön köpte båten, användes den till sandtransport på Marstrand.
1937 sålde Carl Olssons söner Frifararen till Kulturminnesrådet i Göteborgs- och Bohus län för 500 kronor och den lades då upp på stranden vid Vikarvet där den fortfarande ligger.
Detta var för 78 år sedan.
Alla vi som bor och verkar här i havsbandet vet hur väder och vind far illa med träföremål som stått oskyddade under en längre tid. Detta har naturligtvis även drabbat Frifararen.
Vikarvets styrelse har under flera år kontaktat olika experter för att skapa sig en uppfattning om hur Frifararen skall kunna renoveras och bevaras för eftervärlden. Kunniga personer från flera olika företag, föreningar och stiftelser uppskattar idag kostnaden till 400-600.000 kronor för att restaurera och renovera båten.
Pengar som Vikarvet saknar.
Vikarvet är en privat ideell förening som drivs av ideella krafter och får små bidrag från olika stiftelser för att bibehålla och utveckla sina samlingar och hus. Vikarvet äger ju sitt museum, Fiskebäckskilsstugan, Rågårdsviksstugan, sjöbodarna, Fyrhuset på Stångehuvud och Väderkvarnen vid Gamlestan. Dagens knappa ekonomi för föreningen ger inte utrymme för att dessutom kunna bevara Frifararen för framtiden.
Under sillperioden som började i slutet av 1870-talet byggdes det många mindre båtar och jakter. Dessa skulle användas under fisket och till transporter från landvadsstängena - ett dåtida sätt att hålla den infångade sillen vid liv - till försäljningsställen som till exempel Göteborg.
Frifararen beställdes 1890 av Niklas Zackrisson, August Olsson och Alfred Matsson.
Båtbyggare var Olof Berntsson på Söbben och priset var 1325 kronor för skrovet.
Under sommaren var det naturligtvis inga silltransporter utan då användes båten till drivgarnsfiske efter makrill i Skagerack och Kattegatt. Ibland seglade man runt och köpte upp plattfisk för försäljning på Asperö eller i Göteborg. När sillperioden tog slut i början av 1900-talet blev Frifararen fraktbåt och efter ägarskiftet 1923, då Carl Olsson och Anders Samuelsson på Lövön köpte båten, användes den till sandtransport på Marstrand.
1937 sålde Carl Olssons söner Frifararen till Kulturminnesrådet i Göteborgs- och Bohus län för 500 kronor och den lades då upp på stranden vid Vikarvet där den fortfarande ligger.
Detta var för 78 år sedan.
Alla vi som bor och verkar här i havsbandet vet hur väder och vind far illa med träföremål som stått oskyddade under en längre tid. Detta har naturligtvis även drabbat Frifararen.
Vikarvets styrelse har under flera år kontaktat olika experter för att skapa sig en uppfattning om hur Frifararen skall kunna renoveras och bevaras för eftervärlden. Kunniga personer från flera olika företag, föreningar och stiftelser uppskattar idag kostnaden till 400-600.000 kronor för att restaurera och renovera båten.
Pengar som Vikarvet saknar.
Vikarvet är en privat ideell förening som drivs av ideella krafter och får små bidrag från olika stiftelser för att bibehålla och utveckla sina samlingar och hus. Vikarvet äger ju sitt museum, Fiskebäckskilsstugan, Rågårdsviksstugan, sjöbodarna, Fyrhuset på Stångehuvud och Väderkvarnen vid Gamlestan. Dagens knappa ekonomi för föreningen ger inte utrymme för att dessutom kunna bevara Frifararen för framtiden.
Hur skall vi göra?
Hjälp oss!
Även om Frifararen inte är helt unik, det finns fler liknande båtar i bättre skick här på kusten, så är det en av stadens viktiga landmärken och borde verkligen få en chans att bevaras till eftervärlden.
Det bildades en stödförening för Frifararen för några år sedan och det var en riktigt bra idé!
Tänk om frivilliga krafter kunde ta hand om Frifararen, renovera den och sköta om den!
Ideella krafter skulle kunna ge båten en bra framtid och sprida kunskap och intresse kring fisket och sillperioderna här på kusten.
Under förutsättning att föreningen sköter om båten skulle kanske föreningen kunna få Frifararen som gåva av Vikarvet?
Jag hoppas på stort intresse från kommunens innevånare och sommargäster!
Alternativet är dystert, vi måste då tyvärr ta bort båten innan första höststormen och innan det händer en olycka....
Olle Fjordgren
Styresman
Vikarvet
Även om Frifararen inte är helt unik, det finns fler liknande båtar i bättre skick här på kusten, så är det en av stadens viktiga landmärken och borde verkligen få en chans att bevaras till eftervärlden.
Det bildades en stödförening för Frifararen för några år sedan och det var en riktigt bra idé!
Tänk om frivilliga krafter kunde ta hand om Frifararen, renovera den och sköta om den!
Ideella krafter skulle kunna ge båten en bra framtid och sprida kunskap och intresse kring fisket och sillperioderna här på kusten.
Under förutsättning att föreningen sköter om båten skulle kanske föreningen kunna få Frifararen som gåva av Vikarvet?
Jag hoppas på stort intresse från kommunens innevånare och sommargäster!
Alternativet är dystert, vi måste då tyvärr ta bort båten innan första höststormen och innan det händer en olycka....
Olle Fjordgren
Styresman
Vikarvet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar