Var finns Sveriges heder?

I går kväll såg Inger och jag den amerikanska filmen "Taking Chance".
Naturligtvis bombastisk ädelpekoral men jag började att fundera.

Var finns Sveriges heder?
Vi har haft en hel del människor som i t.ex. FN-tjänst vågat sitt liv för freden och demokratins skull.
Ett alldeles för stort antal är skadade och invalidiserade för livet efter dessa uppoffringar.
Tyvärr kom några hem i kistor efter ha givit det ultimata priset för demokratin.

Men, hur hedrar vi våra hjältar och hjältinnor?
Var reser vi monument över de som har stupat i fredens tjänst, var uppkallar vi skolor eller bibliotek efter de som försvarat vår frihet?
Det känns ibland som om media inte riktigt vet vilket ben de skall stå på, vågar vi hylla de som har ställt upp i kampen mot förtryck eller skall vi stå på förtryckarnas sida?

När instiftar vi en minnesdag för våra veteraner från Korea, Kongo, Gaza, Västbanken, Kosovo och Afghanistan för att bara nämna några av de platser där svenskar stridit och blött för freden, demokratin och frihetens skull.

Är de inte värda ett bättre öde än förlägen glömska??